Lektion 28
Matteus 25:1–13
Inledning
När Jesus Kristus i avskildhet undervisade sina lärjungar på Oljeberget om sin andra ankomst, berättade han liknelsen om de tio jungfrurna.
Lektionsförslag
Matteus 25:1–13
Jesus Kristus berättar liknelsen om de tio jungfrurna
Be en elev läsa upp följande berättelse av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum om en ung återvänd missionär som berättade om en personlig upplevelse i ett vittnesbördsmöte. Be eleverna föreställa sig hur de skulle känna sig om de var den unge mannen i den här berättelsen.
”Han berättade om när han kom hem från en dejt kort efter att han ordinerats till äldste som artonåring. Något hade hänt på dejten som han inte var stolt över. Han gav inga detaljer, och det borde han inte heller i ett så offentligt sammanhang. Jag vet fortfarande inte vad som hände, men det var tillräckligt allvarligt för att påverka hans ande och självkänsla.
Medan han satt i bilen på uppfarten framför sitt hus och tänkte igenom saker och ting och kände uppriktig sorg över vad som hade hänt, kom hans mamma, som inte var medlem, springande från huset och rakt mot hans bil. Hon förklarade snabbt att pojkens yngre bror just hade ramlat inne. Han hade slagit i huvudet hårt och hade något slags krampanfall. Fadern, som inte heller var medlem, ringde omedelbart efter ambulans, men det skulle ta lite tid innan hjälpen kom.
’Kom och gör något’, grät hon. ’Finns det inget som ni i din kyrka gör vid sådana här tillfällen? Du har prästadömet. Kom och gör något.’ …
Den unge mannen kunde inte göra något den här kvällen när någon han älskade högt behövde hans tro och styrka. Med tanke på känslorna han just hade kämpat med och felsteget han kände att han hade gjort – vad det än var – så kunde han inte förmå sig att gå inför Herren och be om den önskade välsignelsen” (se ”Värdighet ger självförtroende”, Liahona, apr. 2014, s. 58–59).
-
Vad skulle ni tänka om ni var den unge mannen i den här situationen? Varför är det så viktigt att alltid vara förberedd?
Visa bilden Liknelsen om de tio jungfrurna (Evangeliebilder [2008], nr 53; se även LDS.org). Påminn eleverna om att Jesus, när han var på Oljeberget med sina lärjungar, undervisade dem om sin andra ankomst (se Matt. 24). Sedan berättade han liknelsen om de tio jungfrurna för att visa hur man kan vara förberedd för hans andra ankomst.
Be en elev läsa upp Matteus 25:1–4. Be klassen följa med och uppmärksamma de huvudsakliga delarna i liknelsen. Be dem berätta vad de hittar. Skriv följande formuleringar på tavlan:
Förklara att enligt judiska bröllopsseder gick brudgummen tillsammans med sina nära vänner på kvällen till bröllopsceremonin i brudens hem. Efter ceremonin begav sig bröllopsföljet till brudgummens hem för att ha fest. Bröllopsgästerna som anslöt sig till följet förväntades hålla i en egen lampa eller fackla för att visa att de var en del av bröllopsföljet och för att bidra till tillställningens ljus och skönhet.
Be flera elever turas om att läsa upp Matteus 25:5–13. Be klassen följa med och se vad de fem förståndiga jungfrurna gjorde och vad de fem oförståndiga jungfrurna gjorde.
-
Vad gjorde de fem förståndiga jungfrurna? Vad gjorde de fem oförståndiga jungfrurna?
Hänvisa till de olika delarna av liknelsen som står på tavlan. Be klassen ge förslag på vad de tror att varje del symboliserar.
Skriv Jesus Kristus bredvid Brudgummen på tavlan. Förklara att formuleringar som ”då brudgummen dröjde” (se v. 5) och ”vid midnatt hördes ett rop” (v. 6) syftar på Jesu Kristi andra ankomst.
-
Vad lär vi oss om Jesu Kristi andra ankomst i de här verserna?
Förklara att både de förståndiga och oförståndiga jungfrurna som var bjudna till festen representerar medlemmar i kyrkan (se Dallin H. Oaks, ”Att förbereda oss för Kristi andra ankomst”, Liahona, maj 2004, s. 8). Skriv Medlemmar i kyrkan bredvid Förståndiga och oförståndiga jungfrur på tavlan.
Be eleverna titta igenom Matteus 25:8–9 och fundera över varför de förståndiga jungfrurna inte gav av sin olja till de oförståndiga. Be en elev läsa upp följande uttalande av president Spencer W. Kimball. Be klassen lyssna och se vad oljan kan symbolisera och varför de inte kunde dela med sig av den.
”Det var inte av själviskhet eller elakhet. Den typ av olja som behövs för att lysa upp vägen och skingra mörkret kan vi inte dela med oss av. Hur kan vi dela med oss av lydnad till tiondets princip; den sinnesfrid som kommer av att leva rättfärdigt; vår samlade kunskap? Hur kan vi dela med oss av tro eller vittnesbörd? Hur kan vi dela med oss av vår inställning till kyskhet, eller erfarenheten av att ha verkat som missionär? Hur kan vi dela med oss av templets förmåner? Var och en måste själv skaffa den typen av olja. …
I liknelsen kan man köpa olja på torget. I vårt liv lagrar vi upp beredskapens olja droppe för droppe genom att leva rättfärdigt. … Varje hängiven och lydig gärning är en droppe som vi tillför vårt förråd” (Faith Precedes the Miracle [1972], s. 255–256).
-
Vad representerar oljan i liknelsen? (Skriv elevernas svar, som till exempel andlig förberedelse, vittnesbörd, tro, omvändelse och erfarenhet bredvid Lampor och olja på tavlan. För ytterligare insikter om oljans symbolik kan du föreslå att eleverna läser Läran och förbunden 45:56–57 och tvärhänvisa det till Matteus 25:8.)
-
Vilken sanning kan vi lära oss av liknelsen och av president Kimballs tankar om att låna andlig förberedelse? (När eleverna svarat skriver du följande sanning på tavlan: Vi kan inte låna andlig förberedelse av andra.)
-
Vilken sanning kan vi lära oss av liknelsen om hur vi kan förbereda oss för Kristi andra ankomst? (Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de identifierar följande sanning: Vi förbereder oss för Kristi andra ankomst genom att stärka våra vittnesbörd och vår omvändelse genom daglig rättfärdighet. Skriv den sanningen på tavlan.)
Ge varje elev ett exemplar av det medföljande utdelningsbladet. Be dem skriva en lista på utdelningsbladet över olika sätt varpå de kan skaffa sig den andlig förberedelsens ”olja”.
Efter en stund ber du några elever berätta om några av sina tankar för klassen.
Be en elev läsa upp Matteus 25:10–12. Be klassen följa med och se vad brudgummen sa till de oförståndiga jungfrurna. Be eleverna berätta vad de hittar.
Förklara att Joseph Smiths översättning av Matteus 25:12 tydliggör att brudgummen sa: ”Ni känner mig inte.”
-
Vad säger uttalandet ”ni känner mig inte” om de fem oförståndiga jungfrurna? Vad är skillnaden mellan att känna Herren och att bara känna till honom?
-
Vad kan vi lära oss av den här versen om vad vi behöver göra för att vara redo för Herrens ankomst? (Hjälp eleverna identifiera följande princip: För att vara redo för Herrens ankomst och vara värdiga att förbli i hans närhet, måste vi känna honom.)
-
Hur har ni nyligen lärt känna Herren bättre?
Påminn eleverna om berättelsen i början av lektionen om en ung prästadömsbärare som var oförberedd i nödens stund. Förklara att den unge mannen skyndade sig hem till en äldre man i hans församling som bodde på samma gata. Den äldre mannen gav den yngre brodern en välsignelse som stabiliserade hans tillstånd tills ambulanspersonalen kom. Be en elev läsa den unge mannens vittnesbörd som återgavs av äldste Holland:
”’Ingen som inte har ställts inför det som hände mig den kvällen får någonsin uppleva skammen jag kände och sorgen jag bar på för att jag inte kände mig värdig att använda prästadömet jag hade. Det är ett ännu mer smärtsamt minne för mig eftersom det var min lillebror som behövde mig och mina älskade föräldrar som var så rädda och som hade rätt att förvänta sig mer av mig. Men när jag står här inför er i dag kan jag lova er det här’, sa han. ’Jag är inte fullkomlig, men sedan den kvällen har jag inte gjort något som skulle kunna hindra mig från att komma inför Herren med god självkänsla och be om hans hjälp när den behövs. Personlig värdighet är en kamp i den här världen som vi lever i’, sa han, ’men det är en kamp som jag ska segra i. Jag har känt hur ett dömande finger pekat på mig en gång, och jag tänker inte någonsin känna så igen om jag kan hjälpa det. Och naturligtvis’, sa han avslutningsvis, ’kan jag definitivt hjälpa det’” (”Värdighet ger självförtroende”, Liahona, mars 2004, s. 59).
Be eleverna fundera över vad de bör göra för att förbereda sig andligen för Herrens ankomst och vara värdiga att förbli i hans närhet. Du kan uppmana dem att ringa in en eller två av de handlingar som de skrev ned på utdelningsbladet och sätta ett mål att agera på ett sätt som gör dem mer andligt förberedda. Be dem ta med sig sitt utdelningsblad hem som påminnelse om deras mål.