Lektion 95: Apostlagärningarna 18–19

Lektion 95

Apostlagärningarna 18–19

Inledning

Paulus förkastades av många av judarna i Korint men hade framgång bland hedningarna där. Ett rättfärdigt, gift par, Akvila och Priskilla, hjälpte Apollos att förstå Guds vägar. Paulus predikade om den Helige Anden, utförde underverk, och undgick en upprorisk folkmassa i teatern i Efesus.

Lektionsförslag

Apostlagärningarna 18:1–17

Paulus predikar i Korint

Läs upp följande frågor och be eleverna att besvara dem i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.

Nämn några sätt som ni har deltagit i Herrens verk på.
Vilka utmaningar har ni upplevt när ni har försökt utföra Herrens verk?

Be några elever berätta om sina svar. Uppmana eleverna att leta efter en princip när de studerar Apostlagärningarna 18 som kan hjälpa dem när de försöker utföra Herrens verk.

Sammanfatta Apostlagärningarna 18:1–4 med att förklara att Paulus lämnade Athen och färdades till Korint, där han undervisade i synagogan om Jesus Kristus. (Be gärna eleverna att hitta Athen och Korint på karta nr 13, ”Aposteln Paulus missionsresor”,, Bibliska kartor [i Handledning för skriftstudier].)

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 18:5–6. Be klassen följa med i texten och se vilka utmaningar Paulus upplevde när han undervisade judarna i Korint om Jesus Kristus.

Vilka utmaningar upplevde Paulus?
Vad planerade Paulus att göra på grund av att judarna i synagogan förkastade hans budskap?

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 18:7–10. Be klassen följa med i texten och se vad som hände som måste ha varit uppmuntrande för Paulus.

Vad hände som måste ha varit uppmuntrande för Paulus?
Vad lovade Herren Paulus i vers 10 om han predikade evangeliet?
Vilken princip lär vi oss av de här verserna om vad Herren gör för dem som värdigt utför hans verk? (Eleverna använder kanske andra ord, men förvissa dig om att de kommer fram till följande princip: Om vi lever värdigt är Herren med oss när vi utför hans verk.)
Varför är det viktigt att förstå att Herren är med er när ni utför hans verk?

Be en elev läsa upp följande yttrande av president Thomas S. Monson:

”Nu är kanske en del av er blyga eller tycker ni är för otillräckliga för att svara ja på en kallelse. Kommen ihåg att … det är Herrens verk, och när vi går Herrens ärenden, är vi berättigade till Herrens hjälp. Kom ihåg att Herren formar vår rygg så att vi kan bära den börda som läggs på den” (”Att lära, att göra, att vara”, Liahona, nov. 2008, s. 62).

Hur har Herren varit med er när ni har utfört hans verk? Hur visste ni att han var med er?

Sammanfatta Apostlagärningarna 18:11–17 med att förklara att Paulus predikade i Korint under ett och ett halvt år (och skrev troligen sina brev till tessalonikerna under den här tiden). Medan har var i Korint försökte vissa judar att dra Paulus inför domstol på grund av vad han undervisade, men landshövdingen avslog ärendet.

Apostlagärningarna 18:18–28

Akvila och Priskilla hjälper Apollos förstå Guds vägar

Sammanfatta Apostlagärningarna 18:18–23 med att förklara att en man och hustru, Akvila och Priskilla, följde med Paulus till Efesus. Paulus lämnade paret i Efesus och färdades till Jerusalemsområdet och därefter norrut till Antiokia. I Antiokia avslutade han sin andra missionsresa, som hade varat i tre år och täckte nära 500 mil. Efter en tid lämnade han Antiokia och påbörjade sin tredje missionsresa för att resa till de grenar han tidigare hade upprättat och stärka medlemmarna.

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 18:24–25. Be klassen följa med i texten och se vad som hände i Efesus när Paulus hade rest.

Vad hände i Efesus när Paulus hade rest?
Vad förstod Apollos redan om ”Herrens väg” (v. 25)?
Vilken kunskap saknade Apollos? (Eftersom ”han kände bara till Johannes dop” [v. 25], saknade Apollos en förståelse av fullheten av Frälsarens evangelium.)

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 18:26. Be klassen följa med i texten och se vad Akvila och Priskilla gjorde när de hörde Apollos undervisning.

Vad gjorde Akvila och Priskilla när de hörde Apollos undervisning?
Vad betyder det att de ”förklarade grundligare Guds väg för honom” (v. 26)? (Akvila och Priskilla undervisade Apollos mer om Jesus Kristus och hans evangelium, vilket ökade Apollos kunskap och förståelse.)

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 18:27–28. Be klassen följa med i texten och hitta bevis på att Akvila och Priskilla hjälpte Apollos förstå Guds väg grundligare.

Vilka ord eller meningar i de här verserna tyder på att Akvila och Priskilla hjälpte Apollos förstå Guds väg grundligare?

Apostlagärningarna 19:1–20

Paulus förlänar den Helige Andens gåva och utför underverk

Förklara att efter att Paulus hade rest till olika platser, återvände han till Efesus. Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 19:2–6. Be klassen följa med i texten och se hur Paulus hjälpte folket i Efesus att förstå Guds väg grundligare.

Vilken lära hjälpte Paulus lärjungarna i Efesus att förstå grundligare?

Be en elev läsa upp följande uttalande som publicerades under ledning av profeten Joseph Smith, och be klassen vara uppmärksam på varför de här människorna behövde döpas på nytt:

”Det verkar som att en sekterisk jude hade döpt på Johannes [Döparens] sätt, men hade glömt att informera dem om att en vid namn Jesus Kristus skulle komma för att döpa med eld och den Helige Anden – vilket visade dessa nyomvända att deras första dop var ogiltigt, och när de hörde detta lät de sig gladeligen döpas och efter händer lagts på dem tog de emot gåvorna, enligt löftet” (”Dopet”, ledare publicerad i Times and Seasons, 1 sep. 1842, s. 904; Joseph Smith var redaktör för tidskriften).

Varför behövde några av människorna i Efesus döpas på nytt?
Vilka sanningar om dopet lär vi oss av Apostlagärningarna 19:2–6? (Även om eleverna kanske använder andra ord, hjälp dem komma fram till följande sanningar: Dopet måste utföras av en bemyndigad Guds tjänare. För att dopet ska vara fullständigt, måste det åtföljas av att man tar emot den Helige Anden.)

Be en elev läsa upp följande uttalande av profeten Joseph Smith:

”Man kan lika gärna döpa en säck sand som en människa om dopet inte sker till syndernas förlåtelse och för erhållandet av den Helige Andens gåva. Dopet i vatten är bara ett halvt dop och är till ingen nytta, om det inte åtföljs av den andra hälften – det vill säga dopet av den Helige Anden” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 95).

Sammanfatta Apostlagärningarna 19:7–10 med att förklara att Paulus fortsatte predika i över två år.

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 19:11–12. Be klassen följa med i texten och se vilka under som skedde i Efesus när Paulus var där.

Vilket under utförde Gud genom Paulus?
Vilken sanning lär vi oss av den här berättelsen om vad Gud gör genom sina bemyndigade tjänare? (Med egna ord bör eleverna komma fram till följande sanning: Ett sätt varpå Gud manifesterar sin makt är genom sina bemyndigade tjänare.)

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 19:13–16. Be klassen att följa med i texten och se vad som hände när några judar försökte driva ut djävlar liksom Paulus hade gjort.

Vad hände när översteprästens sju söner försökte driva ut en ond ande?
Vem kände den onde anden igen? Vem kände den onde anden inte igen?
Varför kände den onde anden inte till Skevas söner? (Eftersom de inte var bemyndigade att handla i Jesu Kristi namn.)

Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 19:17–20. Be klassen följa med i texten och se vad flera personer gjorde när de hörde talas om den här händelsen.

Vad gjorde många efter den här händelsen för att visa att de hade tro på Jesus Kristus? (De bekände och övergav sina onda sedvänjor genom att bränna de böcker som associerades därmed.)
Vilken princip lär vi oss i de här verserna om hur vi kan visa vår tro på Jesus Kristus? (Eleverna använder kanske andra ord, men förvissa dig om att de kommer fram till följande princip: Genom att bekänna och överge onda sedvänjor, visar vi vår tro på Jesus Kristus.)
Vilka uppoffringar kan vi behöva göra för att överge en synd som vi har bekänt?

Vittna om vikten av att visa vår tro på Jesus Kristus genom att inte bara bekänna våra synder utan att också överge allt som kan leda oss tillbaka till de synderna.

Be eleverna begrunda om det finns något i deras liv som Herren skulle vilja att de övergav. Uppmuntra dem att följa varje maning de kan ha känt under lektionen.

Apostlagärningarna 19:21–41

Personer som dyrkade den falska gudinnan Artemis talar emot Paulus och orsakar ett uppror i staden

Sammanfatta Apostlagärningarna 19:21–41 med att förklara att en del av Efesus ekonomi drevs av Artemisdyrkan, vilken var en falsk romersk gudinna. Paulus predikan mot avgudadyrkan fick hantverkarna som tillverkade miniatyrtempel och avgudabilder av Artemis att vända folket mot Paulus. Folket samlades i förvirring och uppror i stadens teater (som kunde rymma upp till 24.000 personer). Paulus önskade tala till folkmassan, men han övertalades av några lärjungar och några politiska ledare att inte ge sig in på teatern. Stadens sekreterare lyckades till slut lugna folkmassan och de skingrades. Betona att Paulus beskydd är ett exempel på hur Guds verk inte låter sig hindras, inte ens när det ställs inför illvilliga protester. (Det var vid den här tiden i Efesus [omkring 57 e.Kr.] som Paulus skrev 1 Korintierbrevet.)

Avsluta med att bära vittnesbörd om sanningarna som lärts ut under lektionen.

Kommentar och bakgrundsinformation

Apostlagärningarna 19:11–12. Kan någon botas av bara en duk?

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum lärde:

”Helbrägdagörelse kommer genom trons kraft; det finns ingen helande förmåga eller kraft i ett klädesplagg eller i något annat föremål, vare sig det ägts av Paulus eller Jesus eller någon annan. Men riter och föremål kan användas för att öka tron” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 2:169).

Apostlagärningarna 18:18. ”Hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte”

”Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum förklarade följande om den här versen:

”’Som en sporre till att öka vår personliga rättfärdighet, är det en sund och passande sak för de heliga att ge löften åt Herren ofta. Dessa är högtidliga löften om att utföra en viss plikt, avstå från en viss synd, hålla ett visst bud, eller att sträva framåt med större tjänande i riket. Sålunda gav Jakob löftet att acceptera Jehova som sin Gud och att betala ett ärligt tionde (1 Mos. 28:20–22), och Hanna lovade att ge Samuel åt Herren, till att vara hans tjänare. (1 Sam. 1:9–18.)

De heliga ska ge sina löften både på Herrens dag och alla andra dagar (L&F 59:8–12); och när de väl har givits ska de hållas (L&F 108:3; 4 Mos. 30:2; Pred. 5:4–5) …’ (Mormon Doctrine, 2:a uppl., s. 825).

Vad Paulus löfte var är oklart. På grund av att han rakade sitt huvud antas det att han kan ha följt den judiska traditionen beträffande nasirer (4 Mos. 6). Om så var fallet utförde han en onödig och olämplig rit, antagligen för att tillfredsställa antingen den judiska delen av kyrkan eller blivande judiska nyomvända eller båda. Jämför med Apostlagärningarna 21:17–26” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 2:165).

Apostlagärningarna 19:13. ”Några kringvandrande judiska andeutdrivare”

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum har sagt följande om falska präster:

”Som imitation av den sanna kraften varvid djävlar drivs ut ur människor, försöker falska präster (som inte har någon verklig prästadömskraft) driva ut dem genom exorcism. Det här ogudaktiga bruket var antagligen mer vanligt i forna dagar än det är nu, eftersom färre människor i dag tror på mirakel eller utdrivning av bokstavliga djävlar. Men genom åren har det inte varit ovanligt att så kallade präster försöker driva ut onda andar ur människor eller från specifika platser med hjälp av trollformler, frammaningar eller besvärjelser” (Mormon Doctrine, 2:a upplagan [1966], s. 259).