Introduktion till Lukas evangelium
Varför studera den här boken?
Lukasevangeliet är ännu ett vittne om många sanningar som skrevs av Matteus och Markus och har även unikt innehåll. Lukasevangeliet kan fördjupa elevernas kunskap om Jesu Kristi lärdomar och hjälpa dem att i högre grad uppskatta hans kärlek och medkänsla för mänskligheten, vilket visades i hans jordiska tjänande och genom hans oändliga försoning.
Vem skrev den här boken?
Lukas är bokens författare. Han var läkare (se Kol. 4:14) och en ”Jesu Kristi budbärare” (JST, Luke 1:1). Lukas var en av Paulus ”medarbetare” (Fil. 1:24) och Paulus missionskamrat (se 2 Tim. 4:11). Lukas skrev även Apostlagärningarna (se Handledning för skriftstudier, ”Lukas”).
När och var skrevs den?
Det är inte känt exakt när Lukas skrev sitt evangelium, men det var troligen under senare delen av första århundradet e. Kr. Lukas källor var människor ”som redan från början var ögonvittnen” (Luk. 1:2) till Frälsarens jordiska verksamhet och uppståndelse. Vi vet inte exakt när Lukasevangeliet skrevs.
För vilka skrevs den här boken och varför?
Lukas avsåg att hans evangelium främst skulle läsas av icke-judar och skrev om Jesus Kristus som Frälsare för både jude och icke-jude. Lukas riktade främst sitt evangelium till ”Teofilus” (Luk. 1:3), vilket på grekiska betyder ”vän till Gud” eller ”älskad av Gud” (se Bible Dictionary, ”Theophilus”). Det är tydligt att Teofilus tidigare hade fått undervisning om Jesu Kristi liv och lärdomar (se Luk. 1:4). Lukas ville undervisa ytterligare genom att konsekvent redogöra för Frälsarens mission och tjänande. Han ville att de som läste hans vittnesbörd skulle veta hur tillförlitlig Guds Sons kärlek, försoning och uppståndelse var (se Luk. 1:4).
Vad kännetecknar den här boken?
Lukas är det längsta av det fyra evangelierna och den längsta boken i Nya testamentet. Några av kristendomens mest kända berättelser finns i Lukasevangeliet: omständigheterna kring Johannes Döparens födelse (se Luk. 1:5–25, 57–80); det traditionella julevangeliet (se Luk. 2:1–20); berättelsen om Jesus som 12-årig pojke i templet (se Luk. 2:41–52); liknelser som den barmhärtige samariten (se Luk. 10:30–37); den återfunne sonen (se Luk. 15:11–32); den rike mannen och Lasarus (se Luk. 16:19–31); berättelsen om de tio spetälska (se Luk. 17:11–19); och berättelsen om när den uppståndne Herren gick bredvid sina lärjungar på vägen mot Emmaus (se Luk. 24:13–32).
Andra unika delar är att Lukas tar med Johannes Döparens undervisning, som inte finns med i de andra evangelierna (se Luk. 3:10–14); hans tonvikt på den bedjande Jesus Kristus (se Luk. 3:21; 5:16; Lukas 9:18, 28–29; 11:1) och de sjuttios kallelse, undervisning och missionsarbete (se Luk. 10:1–22). Dessutom är Lukas den enda evangelieförfattare som skriver att Frälsaren blödde i Getsemane och att en ängel betjänade honom (se Luk. 22:43–44).
Eftersom Lukas evangelium inleds och avslutas vid templet antyder det också templets betydelse som en viktig plats för Guds kontakt med människan (se Luk. 1:9; 24:53).
Översikt
Lukas 1–3 Johannes Döparens och Jesu Kristi födelse förutsägs. Vittnen intygar att Jesus är Messias. Jesus Kristus undervisar i templet vid 12 års ålder. Johannes Döparen predikar omvändelse och döper Jesus Kristus. Lukas nedtecknar Jesu Kristi släktlinje.
Lukas 4–8 Jesus Kristus frestas i öknen. Han tillkännager sig som Messias i Nasaret och förkastas. Jesus Kristus väljer tolv apostlar och undervisar sina lärjungar. Han förlåter synder och utför många underverk.
Lukas 9–14 De tolv apostlarna sänds ut att predika och att bota sjuka. Jesus mättar fem tusen och förvandlas på ett berg. Han kallar de sjuttio och sänder ut dem att predika. Jesus Kristus undervisar om lärjungeskap, hyckleri och att inte döma. Han berättar liknelsen om den barmhärtige samariten.
Lukas 15–17 Jesus Kristus undervisar med liknelser. Han undervisar om överträdelser, tro och förlåtelse. Han botar tio spetälska och undervisar om sin andra ankomst.
Lukas 18–22 Jesus Kristus fortsätter att undervisa med liknelser. Han botar en blind man och undervisar Sackeus. Han rider triumferande in i Jerusalem, gråter för staden och rensar templet. Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse och talar om de tecken som ska föregå hans andra ankomst. Jesus instiftar sakramentet, undervisar apostlarna och lider i Getsemane. Han blir förrådd, fängslad, hånad, slagen och förhörd.
Lukas 23–24 Jesus Kristus anklagas inför Pilatus och Herodes, sedan blir han korsfäst och begravs. Änglar vid graven och två lärjungar på vägen till Emmaus vittnar om att Jesus Kristus har uppstått. Frälsaren visar sig för sina lärjungar i Jerusalem, lovar sina apostlar att de ska få makt från Gud och uppstiger till himlen.