Lektion 53: Lukas 15

Lektion 53

Lukas 15

Inledning

Fariseerna och de skriftlärda klagar på Frälsarens umgänge med publikaner och syndare. Frälsaren svarar med liknelserna om det återfunna fåret, det återfunna myntet och den återfunne sonen.

Lektionsförslag

Lukas 15:1–10

Jesus ger liknelserna om det återfunna fåret och det återfunna myntet

Börja klassen med att fråga eleverna om de har tappat någonting värdefullt.

Vad var ni villiga att göra för att återfinna det? Varför?
Vad tror ni menas med att vara andligt ”förlorad”? (Hjälp eleverna förstå att detta kan avse dem som ännu inte har tagit emot Jesu Kristi återupprättade evangelium eller som just nu inte lever efter det evangeliet lär.)

Be klassen tänka på någon de känner som kan vara andligt förlorad. Be dem fundera på hur de känner för den personen.

Förklara att Lukas 15 innehåller Frälsarens undervisning om dem som är andligt förlorade. Be eleverna leta efter sanningar i Lukas 15 angående hur vår himmelske Fader känner för dem som är andligt förlorade och ansvaret vi har gentemot dem.

Be en elev läsa upp Lukas 15:1–2. Be klassen följa med i texten och se vilka som höll sig nära Jesus och vad fariseerna och de skriftlärda klagade på.

Vilka höll sig nära Frälsaren? Varför klagade fariseerna och de skriftlärda?
Vad säger detta klagomål om fariseerna och de skriftlärda?

Förklara att Frälsaren svarade genom att ge tre liknelser: en om ett förlorat får, en om ett förlorat mynt och en om en förlorad son. Dessa liknelser var avsedda både att ge hopp åt syndarna såväl som att fördöma fariseernas och de skriftlärdas hyckleri och självgodhet. Be klassen uppmärksamma varför föremålet, djuret eller individen i varje liknelse förlorades och hur det/den återfanns.

Rita följande uppställning på tavlan eller ge det till eleverna på ett utdelningsblad. Dela in klassen parvis och låt den ena eleven tyst läsa Lukas 15:3–7 och den andra läsa Lukas 15:8–10. Låt eleverna läsa sina tilldelade liknelser och söka svar på frågorna i vänstra kolumnen. (Den tredje liknelsen kommer att täckas senare i lektionen.)

utdelningsblad, Liknelsen om de återfunna – fåret, myntet och sonen

Liknelser om de återfunna – fåret, myntet och sonen

Nya testamentet – Seminariets lärarhandledning, Lektion 53

	Lukas 15:3–7	Lukas 15:8–10	Lukas 15:11–32
Vad förloras?
Varför förloras det?
Hur återfanns det?
Vilka ord eller uttryck beskriver reaktionen när det återfanns?

Efter ett tag ber du dem förklara sin tilldelade liknelse och berätta för sin kamrat vad de svarat på uppställningens frågor. När båda eleverna i varje grupp är klara, be några elever komma fram och fylla i uppställningen på tavlan eller (om du inte ritade av uppställningen på tavlan) berätta vad de svarade.

Vad är skillnaden mellan hur fåret och myntet förlorades? (Fåret gick vilse genom att följa sitt naturliga sätt att vara och utan egen förskyllan, medan myntet tappades bort genom ägarens slarv eller ovarsamhet [se David O. McKay, i Conference Report, apr. 1945, s. 120–122].)
Enligt vers 7 och 10, vad representerar myntet och fåret som återfinns? (De representerar en syndare som har omvänt sig och vänt tillbaka till Gud.)
Vilket ansvar har vi gentemot dem som är förlorade, oavsett hur de förlorades?

Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: När vi hjälper andra känna en önskan att omvända sig …

Utifrån reaktionen hos dem som återfann det som förlorats, hur skulle ni avsluta meningen på tavlan? (Eleverna bör identifiera en princip ungefär som den här: När vi hjälper andra att känna en önskan att omvända sig, känner vi glädje och himlen jublar. Skriv klart principen på tavlan. Föreslå gärna att eleverna skriver den här principen i sina skrifter vid Lukas 15:1–10.)
Hur har ni eller någon ni känner hjälpt någon som varit andligt förlorad att känna en önskan att omvända sig och komma närmare sin himmelske Fader? När har någon hjälpt er? (Påminn eleverna om att de inte ska berätta om upplevelser som är för personliga.)

Lukas 15:11–32

Jesus berättar liknelsen om den återfunne sonen

Be klassen fundera över följande scenario: En ung kvinna har begått allvarliga synder och har slutat be och komma till kyrkan. Hon känner en önskan att börja be och leva efter Herrens normer, men hon oroar sig för att han inte vill ha henne tillbaka.

Be eleverna fundera på om de känner någon som kan ha känt sig som personen i det här scenariot. Förklara att den tredje liknelsen i Lukas 15 handlar om en slösaktig son, hans äldre bror och deras far. Be eleverna att söka efter sanningar när de studerar den här liknelsen som kan hjälpa personer som kanske känner att de är bortom allt hopp.

Dela upp eleverna i grupper om tre. Ge om möjligt varje elev en kopia av följande utdelningsblad. Be dem att läsa upp Lukas 15:11–32 i sina grupper. Ge en elev i uppgift att se liknelsen ur den slösaktige sonens perspektiv, en annan elev att se den ur faderns perspektiv och en tredje elev att se den ur den äldre broderns perspektiv.

När eleverna har läst färdigt ber du dem diskutera frågorna på utdelningsbladet i gruppen.

Liknelsen om den återfunne sonen

Nya testamentet – Seminariets lärarhandledning, Lektion 53

Den återfunne sonen

Vad hjälpte dig att komma till besinning, eller inse din eländiga situation?
Hur väntade du dig att din far skulle reagera på att du kom hem igen?
Vad kan du ha tänkt och känt när din far bemötte dig som han gjorde?

Fadern

Vad kan du ha tänkt och känt medan din yngre son var borta?
Varför skulle du välkomna din slösaktige son så som du gjorde?
När din äldre son blev förnärmad av hur du bemötte hans yngre bror, hur hjälpte du honom förstå dina handlingar?

Den äldre brodern

Vad kan du ha tänkt och känt medan din bror var borta?
Varför var det svårt för dig att glädjas åt din brors återkomst?
Vilka välsignelser har du fått av att vara trogen din far?

Fråga eleverna hur de skulle fylla i den tredje kolumnen (Luk. 15:11–32) av uppställningen på tavlan eller det första utdelningsbladet. Skriv upp elevernas svar på tavlan, eller be dem skriva sina svar på utdelningsbladen.

Hur gick den slösaktige sonen förlorad? (I motsats till fåret och myntet så gick den slösaktige sonen förlorad på grund av sin egen upproriskhet.)
Om man förstår att fadern i den här liknelsen representerar vår himmelske Fader, vad kan vi lära oss om hur vår himmelske Fader bemöter dem som återvänder till honom genom omvändelse? (Eleverna bör identifiera en princip liknande den här: Om vi kommer tillbaka till vår himmelske Fader genom att omvända oss och söka hans förlåtelse, så gläds han och välkomnar oss tillbaka med öppna armar. Skriv den här principen på tavlan.)
Hur kan den här principen hjälpa dem som känner sig andligt förlorade?

Be en elev att läsa följande uttalande av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum för klassen:

”Den vackra bilden av hur denne pojkes ängslige, trofaste far sprang för att möta honom och överhöljde honom med kyssar är en av de mest rörande scenerna i de heliga skrifterna. Den berättar för alla Guds barn, vilsegångna eller inte, hur gärna Gud vill ha oss tillbaka i sin skyddande famn” (”Den andre förlorade sonen”, Liahona, juli 2002, s. 69).

Påminn eleverna om den äldre brodern i liknelsen.

Varför tror ni att den äldre brodern var arg?

Be en elev läsa följande uttalande av äldste Jeffrey R. Holland och be klassen lyssna efter insikter om varför den äldre brodern var arg:

”Sonen är inte så arg över att den andre har kommit hem, utan är snarare arg för att hans föräldrar är så glada över det. Denne plikttrogne son – och han är mycket plikttrogen – känner sig ouppskattad och tycker nog mer än lovligt synd om sig själv. Han glömmer för ett ögonblick att han har aldrig behövt uppleva smuts eller förtvivlan, rädsla eller självförakt. Han glömmer för ett ögonblick att varenda kalv på gården redan är hans, liksom varenda skrud i garderoben och varje ring i skrinet. Han glömmer för ett ögonblick att han belönats för sin trofasthet och alltid kommer att belönas för den. …

Han känner ännu inte medkänsla och barmhärtighet, och har inte heller vidsynthet och själsstorhet nog att se att detta inte är en rival som återvänder. Det är hans bror. …

Den yngre brodern har sannerligen varit fånge – en fånge under synden, dumheten och i en svinstia. Men också den äldre brodern har varit instängd. Han har hittills varit oförmögen att bryta sig ut ur sig själv. Han är hemsökt av svartsjukans grönögda monster” (”Den andre förlorade sonen”, Liahona, juli 2002, s. 70).

Enligt äldste Holland, varför var den äldre brodern arg?
Vad behöver vi komma ihåg när vi ser att Gud är nådig mot och välsignar dem som omvänder sig och återvänder till honom?
Vad kan vi lära oss av denna liknelse om att bli mer lika vår Fader i himlen? (Eleverna bör identifiera en princip liknande denna: Vi kan bli mer lika vår Fader i himlen genom att visa barmhärtighet och glädje när andra omvänder sig.)

Gå igenom principerna eleverna lärt sig från liknelserna i Lukas 15. Be eleverna förklara hur de skulle kunna använda de här principerna för att svara fariseerna och de skriftlärda som klagade på att Jesus åt med syndarna.

Påminn eleverna om personen de tänkte på i början av lektionen som kan vara andligt förlorad. Uppmuntra dem att under bön fundera på hur de skulle kunna hjälpa den personen att omvända sig och närma sig sin himmelske Fader. Be eleverna att utföra följande uppgift i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker:

Skriv ner ett sätt som du kan använda det du har lärt dig i dag.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Lukas 15. ”Liknelserna om de återfunna”

Liknelserna i Lukas 15 var Frälsarens svar till fariseerna och de skriftlärda efter att de hade fördömt honom för att äta och dricka med syndare. Sett i det sammanhanget så innehåller de inte bara ord av hopp för den botfärdige syndaren, utan även en stark tillrättavisning mot självgodhet. Tillrättavisningen kan ses i Frälsarens uttalande att det är mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över 99 rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Frälsarens referens till ”rättfärdiga som ingen omvändelse behöver” (Luk. 15:7) antyder inte att fariseerna och de skriftlärda inte behövde omvända sig. Snarare var det en passande beskrivning av fariseernas och de skriftlärdas stolta självaktning och deras underlåtenhet att se sina egna behov av att omvända sig. Ett annat fördömande av en sådan inställning kan ses i den äldre broderns handlande i liknelsen om den återfunna sonen. Precis som fariseerna och de skriftlärda som klagade när Jesus tog emot syndare reagerar den äldre brodern i liknelsen med självgod fientlighet i stället för med medlidande när hans far välkomnar den egensinnige brodern tillbaka hem.

Lukas 15:1–32. Fåret, myntet, och den slösaktige sonen gick förlorade på olika sätt

President David O. McKay talade om anledningarna till varför några förloras:

”Jag vill beröra omständigheterna som bidrog till att [fåret, myntet och den slösaktige sonen] förlorades. …

Jag frågar er ikväll: Hur tappades ’fåret’ bort? Det var inte upproriskt. Om du följer med i jämförelsen, så sökte fåret sitt livsuppehälle på ett fullständigt legitimt sätt, men oavsett om det var dumt, eller kanske omedvetet, följde det ängens lockelser, i utsikt att finna bättre gräs, tills det kom bort från fårahjorden och gick vilse.

På samma sätt finns det personer i kyrkan, unga män och unga kvinnor, som vandrar bort från hjorden på ett fullt legitimt sätt. De söker framgång, framgång i affärer, framgång i sina yrken och det dröjer inte länge förrän de tappar intresset för kyrkan och helt förlorar kontakten med hjorden. De har tappat kontakten med vad som utgör sann framgång, kanske av dumhet, kanske omedvetet, och i några fall kanske avsiktligt. De är blinda för vad som är sann framgång. …

I [fallet med det förlorade myntet] så var det inte föremålet självt som var ansvarigt. Den som anförtrotts myntet hade genom vårdslöshet eller försummelse förlagt eller tappat det. Däri ligger en skillnad och detta är en tredjedel som jag tror är tillämplig på oss i kväll. Vår uppgift är inte bara mynt, utan barns, ungdomars och vuxnas levande själar. De är våra ansvar. Några av dem kanske flackar omkring i kväll på grund av församlingslärares försummelse. …

”[Angående den slösaktige sonen]: Här handlar det om frivillighet, ett val, ett avsiktligt val. Här rör det sig på sätt och vis om uppror mot auktoritet. Och vad gjorde han? Han använde sina tillgångar till ett utsvävande leverne, han förslösade sin del på prostituerade. På det sättet gick de förlorade.

De ungdomar som ger sig hän åt sina begär och lustar är på väg ner mot avfall lika säkert som solen stiger upp i öster. Jag begränsar det inte till ungdomar. Varje man eller kvinna som träder in på denna omåttlighetens väg av lastbart leverne kommer lika oundvikligt att komma bort från hjorden som att mörker följer på dag” (i Conference Report, apr. 1945, s. 120, 121–122, 123).

Lukas 15:1–32. Liknelserna om det återfunna fåret, det återfunna myntet, den återfunne sonen

Äldste James E. Talmage i de tolv apostlarnas kvorum skrev:

”Dessa tre liknelser … är eniga i sin beskrivning av den stora glädjen i himmelen över varje förlorad själ, som blir återfunnen, oavsett om den själen är att likna vid ett får, som har strövat för långt bort; ett mynt som tappats bort och förlorats ur sikte genom någon försumlighet hos den, som hade hand om det; eller en son, som med berått mod sliter sig lös från hemmet och himlen. Det finns ingen anledning att tro, att en botfärdig syndare skulle ha företräde framför en rättfärdig själ, som har stått emot synden. … Trots att synden är helt och hållet anstötlig, så är den syndiga människan dock dyrbar i Faderns ögon genom den möjlighet hon har till bättring och omvändelse. Förlusten av en själ är en högst verklig och svår förlust för Gud. Den smärtar och bedrövar honom, ty han vill inte att någon enda ska gå förlorad” (se Jesus Kristus, [1964], s. 451-452).

Lukas 15:3–7. Det återfunna fåret

”Profeten Joseph Smith (1805–1844) sa att en tolkning av liknelsen är att de ’hundra fåren representerar hundra sadduceer och fariseer och eftersom de inte tog emot och följde Frälsarens lärdomar skulle han gå utanför fårflocken för att söka ’några få individer eller en fattig publikan, som fariseerna och sadduceerna avskydde’. När han hade funnit ’fåret som var förlorat’ som omvände sig och mottog honom, skulle de ’glädjas i himlen’ (i History of the Church, 5:262). Den här tolkningen hjälper oss förstå att Frälsarens ord var en tillrättavisning för att hjälpa fariseerna och de skriftlärda att inse deras egna behov av omvändelse, för Herren befaller ’alla människor överallt att omvända sig’ (L&F 133:16; se även Rom. 3:23; 1 Joh. 1:8; L&F 18:9, 42)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 168–169).

Lukas 15:11–32. ”Den återfunne sonen”

Beträffande liknelsen om den återfunne sonen sa president Gordon B. Hinckley:

”Jag ber er att läsa denna berättelse. Varje förälder bör läsa den om och om igen. Den är rik nog för att passa in på varje hushåll. Den är även så ypperlig att den kan omfatta hela mänskligheten, för är vi inte alla förlorade söner och döttrar som behöver omvända oss och ta del av vår himmelske Faders förlåtande barmhärtighet och därefter följa hans exempel?” (”Av eder fordras det, att I skolen förlåta”, Nordstjärnan, nov. 1991, s. 5).

President Hinckley har också sagt:

”Några bland våra egna … ropar högt av smärta och ensamhet och fruktan. Det är vår stora och allvarliga plikt att nå ut till dem och hjälpa dem, ge mat åt de hungriga, ge näring åt deras andar, om de törstar efter sanning och rättfärdighet. …

Det är de som en gång var varma i tron, men vars tro har kallnat. Många av dem vill komma tillbaka men vet inte riktigt hur. De behöver vänliga händer som sträcks ut till dem. Med lite ansträngning kan många av dem föras tillbaka för att på nytt få njuta vid Herrens bord.

Mina bröder och systrar, jag hoppas, jag ber, att var och en av oss … ska bestämma sig för att söka upp dem som behöver hjälp, som befinner sig i förtvivlade och svåra omständigheter, och lyfta dem i en kärleksfull anda in i kyrkans famn, där starka händer och ömmande hjärtan kommer att värma dem, trösta dem, bistå dem och leda dem på vägen till lyckliga och produktiva liv” (”Sträck ut en räddande hand”, Nordstjärnan, jan. 1997, s. 83).